Tretton starka sånger av och med Torkel Rasmusson

TORKEL RASMUSSON: SÅNGER UNDER NATTEN (CE28)

Torkel – vem eller vad är det? Konstigt namn, men vackert, rena rama musiken i örat, och poesi för vad eller vem? Läste mannens debutdiktsamling för länge sen, tog del av hans vidare äventyr i 1960-talets litterära framkanter. En vacker dag var vi med i samma säregna orkester, som tråkigt nog övergav ett av de tidigaste bandnamnen, nämligen ”Tjalles Horisont”. Den där osannolikt ljusa och unika rösten, som liksom dallrade högt oppe i skyn, och ju var ett magiskt komplement till en annan målarpoets djupa baryton i samma gäng… Sen gick det bra många år, då vi gick smått skilda spår. En annan vacker dag förstod jag att ”Blå Tåget” fortfarande ångade på, i strid med SJ:s nya tidtabeller – och då blev det sent om sider lite återförening, även för mig. Samtidigt påmindes jag om att Torkel hela tiden trampat vidare i egna spår vid sidan om rälsen, och det i allra tätaste sällskap med salig Kjelle Westling. 
 
Ohejdat produktiv av födseln hade Torkel plötsligt en hel ny radda sånger på gång. Vi överlevare måste nu hjälpas åt. Med vadå? Ja, säg det…innan vi visste ordet av var uppdraget fullbordat. Den ljusa rösten hade sjunkit några steg och sångerna syntes genom ett mörkare glas, men inspelningarna visade sig vara en ovanligt besvärsfria resa. Med Torkel och gamla och nya vänner i studion var det hur avslappnat som helst. Äntligen fattade jag att Torkel – den ädle gamle ordmakaren som vill få sina texter att sjunga och inte bara läsas – ja, att han i själva verket är en obotlig musikälskare! Vi pojkar i kompbandet på den här skivan är väldigt glada över detta klangfulla faktum… Al dente, desto bättre! – Roland Keijser