LIBERTÉ – ÉGALITÉ – HUMANITÉ

CE21 Iskra: Liberté, Égalité, Humanité – Live In Stockholm
Jörgen Adolfsson – Tuomo Hapaala – Sune Spångberg – Arvid Uggla

1 Liberté 16:57
2 Égalité 30:22
3 Humanité 12:15
Digitalt bonusspår
4 L’Addition 9:49

Scott Worthington / Bass World:

“The textures the group creates thorough are stunning.They fluidly move between distinct sounds worlds, at times without perceivable transition. Yet there are also moments when things seem to stop on a dime, suddenly shifting into an entirely different territory. Even with the group who played together for 20 years, this level of musical telepathy is rare joy to experience. The moments when members take solos are also highlights.
Some of my particular favorites are Adolfsson’s solo which ends Liberté in a flurry of activity and the beautiful, melancholic solo Haapala takes at the opening of Égalité.
The very opening of the disc is an etheral timbral exploration of metallic instruments which slowly evoves until the saxophone enters mysteriously. From here the piece builds to the aforementioned sax solo. 
Ègalité opens with rainstickand an intermitted saxophone drone which allows the bass to take the foreground. 
The longest work on the disc, Ègalité’s surface shifts and moves for half an hour. The final work, Humanit’e , is themost disparate, encompassing the myriad styles and textures from the previous works and ending in a beautifully strange chorale.
In all the pieces, the ensemble gives each section tye perfect amount of time to breathe and develop. Nothing ever feels rushed or misplaced.
The only upsetting thing about this CD is that ISKRA is no longer active.

Peter Sjöblom / Kulturen

Tystnaden skärskådad och förstådd – Iskra – Liberté Egalité Humanité

Pionjärer som vuxit upp Det måste först och främst erkännas att jag kände mig lite ertappad när det plötsligt dök upp en helt ny skiva med Iskra. Ertappad, därför att jag insåg att jag plötsligt skulle bli tvungen att stå för min problematiska relation till bandets musik. Deras gamla skivor, främst de från 70-talet som väl ändå får
ses som deras främsta, har alltid gjort mig oerhört frustrerad. Det jag hör i deras äldre skivor är en potential som slösas bort på vad jag ofta uppfattat som en ytlig, näst intill studentikos, presentation. Det har skramlat och rasslat och slagverkats som på ett barnkalas som gått snett, men bakom all skojfriskhet har jag anat ett slags svenskt Art Ensemble of Chicago. Kanske är det en del av mitt problem med dem. Min beundran för Art Ensemble of Chicago tar sig ibland uttryck av oresonlig dyrkan, och kanske har det gjort mig förnärmad när jag tyckt att Iskra tagit deras form och förtunnat den med, vad jag tycker, rent flams. Givetvis kan det vara så att jag låtit Iskra ta stryk för något de inte är, och något som jag halsstarrigt velat att de skulle vara. Också jag begriper att det är orättvist, men det kan ändå inte bortförklara den besvikelse jag varje gång känt när jag närmat mig Iskras musik.

Så det var med en inte så liten förhandskluvenhet som jag tog mig an ”Liberté Egalité Humanité” inspelad med ett återförenat Iskra live i Stockholm 2003. Skräckblandad förtjusning rentav. Mot bakgrund av det blir lättnaden desto större när jag snabbt inser att Iskra modell 2000-tal rör sig på en helt annan nivå. Vad är det som har ändrats under det par decennier som Iskra inte gett ut något på skiva?

Framför allt kännetecknas den nya skivan av en större klanglig ekonomi än vad deras musik gjorde tidigare. Tystnaden har, liksom hos Art Ensemble of Chicago, alltid varit betydelsefull för Iskra, men där Art Ensemble vetat att göra tystnaden till ett eget instrument med en egen funktion har den hos Iskra mest bara varit… mellanrum. De mellanrum som uppstått när de inte väsnats med instrumenten. Till ”Liberté” har de skärskådat tystnadens väsen, gjort den betydelsebärande. Det har lett till att den
traditionellt instrumentella hanteringen också har blivit mer potent. De tre låtarna som tillsammans utgör skivans titel är distinkta och samlade, men med en tydlig riktning framåt. Uttrycket har spetsats till och resulterar i en ytterst verserad frijazz med rötterna i flera av genrens främsta företrädare genom tiderna, utan att lockas in i epigoneriets fällor. Det är ett självständigt verk som står stolt med rak rygg utan att för den skull inta en överlägsen hållning mot lyssnaren. Iskra har vuxit upp och mognat till ett band som kan hushålla med energin, som kan hålla igen när det behövs och bryta ut när det behövs för att poängen ska framgå så tydligt som möjligt.
”Liberté” är ljudet av ett antal frijazzpionjärer som behållit det bästa från ungdomsdagarna och med den erfarenhet de har tillskansat sig sedan dess lärt sig hantera det. Det är att växa upp och bli äldre på allra bästa sätt. Om man vill kan man säga att ”Liberté” är precis den skiva som jag alltid önskat mig av dem, och jag känner mig både glad åt och lättad av att den slutligen finns.

Bo C Bengtsson / UNT

Skivan ger en nutida återkoppling till det Iskra jag minns med stor glädje från 1970- och 80-talen, med samma överraskande infall alltifrån inledningsspårets stråkdrag över klingande metallskålar till avslutningsspårets totalt oväntade harmoniska sammansmältning och upplösning. Det här är en väl sammanhållen produktion, där det tidiga Iskras ibland vildvuxna experimenterade, sökande och lekfullhet nu har smält samman till en sammansatt helhet, till en fulländad mognad. 

Iskra var – och är – ett musikaliskt fenomen. Många ägnade sig i slutet av 1960-talet och början av 70-talert åt den fria musikaliska improvisationen, men ingen har genomfört den med samma konsekvens, stringens, konstnärliga kompetens och inlevelse som Iskra. Saknaden är stor. Återhörandets glädje är ännu större.

If interested in CD’s please send an e-mail to goran@countryandeastern.se to have your purchase smoothly and securely organised